Kulturskaparnas open space
Kommer just från Kulturskaparnas open space på Almedalsveckan. Intressant tillställning där vi fick sätta oss vid olika bord beroende på konstform. Jag satt vid “Musik:utövare”. Andra var “Musik:skapare”, “Bildkonst”, “Scenkonst” och “Nya medier”, tror jag det var.
Efter en kort inledning och lite Opera-impro diskuterade vi i de små grupperna. I min grupp satt jag, som i det fallet representerade unga utövare och musikhögskolestudenter, ett gäng unga pirater och så ett par gamla rävar, bl.a. moderator Jan Granvik från SAMI.
Vi började vid Flattr andra betalningsmodeller för att sedan komma in på lite djupare frågor om rätt till ersättning kontra kontroll, ägande och sånt.
Det kändes som att vi berörde ett par av de punkter som skiljer de olika åsikter som representerades i gruppen, och det var väldigt intressant. Men jag måste säga att det är svårt att diskutera nya modeller med folk som har ett fundamentalt annorlunda sätt att se på förutsättningarna (och som känns lite bittra över att det system de jobbat i inte längre fungerar..).
Min ståndpunkt som jag försökte förmedla var att man måste skilja på diskussionen om huruvida man ska kunna säkra inkomst för att leva som musiker och den om rätt till kontroll av sitt verk. Min bestämda känsla var att de gamla rävarna har en modell i huvudet som de förutsätter att alla håller med om, men som inte alls finns hos oss de yngre deltagarna. Det märkte man bl.a. när Jan beskrev argumenten om att ekonomiska rättigheter inte är ägande som semantiska.
En av mina hjärtefrågor som jag delvis lyckades uttrycka är att mycket av ansvaret ligger hos arrangörer av musik. Hade man kunnat få skäliga gager och royalties så hade man inte behövt bero lika mycket på inkomster från rättigheter. Det är ju t.ex. osmakligt att kungahuset vid prinsessbröllopet ville anlita obetalda musiker. Detta är givetvis en bred facklig fråga. Jag skulle också kunna tänka mig att man med en skyddstid på 5-10 år skulle ställa högre krav på ersättning dessa år och faktiskt få betalt för sitt arbete. Men eftersom åsikterna går isär om vilken kontroll en “kulturskapare” (brr..) är berättigad till så är detta givetvis inte en acceptabel modell för rävarna. Jan drog en talande parallell till ett hus som han bygger som hans son inte skulle få bo i när skyddstiden tar slut.. Och när en kontra-parallell (!) drogs om att det kanske snarare är som en stol man bygger, och sedan säljer, och att det där inte finns nån kontroll så utbrast rävarna i kör “Men man säljer ju inte sin musik!”
EDIT: Förtydligande. Jag har en stor aversion mot att se kulturyttringar som produkter, varor, så jag gillar egentligen ingen av analogierna ovan. “Marknaden får oss att tänka som ekonomer” som Stephen Marglin, ekonomiprofessor på Harvard, skriver. Få saker är så bra på att stoppa kreativitet.
Det är alltså tydligt att det finns en grundläggande meningsskiljaktighet som hindrar oss från att komma till några slutsatser, och det verkar inte som att representanterna från Kulturskaparna kan eller vill se det.
Politik - Johan @ 17:08 |
7 kommentarer
2 Trackbacks/Pingbacks
- Marie till Riksdagen » Blog Archive » Möte med Kulturskaparna i Almedalen
- Almedalen och rollspelen « Kapten TOQigs piratskepp
Intressant rapportering.
Med våra dödsfiender upphovsrättsaggregatörerna finns inga kompromissmöjligheter (musik- filmbolag och kanske datorspelföretag). Världsbildskrocken är total, absolut och antagligen evig. De tror sig veta att ett massövervakningssamhälle tillsammans med hård repression kommer att ge dem enorma ekonomiska fördelar och makt. Deras målsättning är i absolut konflikt med konsument- och medborgarintresset.
Var står kulturskaparna dvs ursprungskreatörerna i denna oförsonliga konflikt?
Det är inte i förväg helt klart - exempelvis allas vår hjälte Professor Roger Wallis står definitivt inte på aggregatörernas sida. Men det kanske gäller fler skapare än han.
Till skillnad från avgrundskonflikten med aggregatörerna tror jag att medborgarintresset och skaparnas intresse kan förenas hyfsat - givet bra tänk och kompromissvilja…
Fanns det inga antydningar åt det hållet - att åtminstone någon/några var öppna för bredare vyer?
Skickat 6/7 -10 @ 18:35Så upplever jag inte diskussionen vid mitt bord. Glad dock att samtalet börjar bli lite “djupare”. Kanske tar det lite mer tid också att våga lyssna på varandra och förändra ett synsätt. Oavsett vem som siter inne med sanningen(ja ,ja vet att det finns fler…) är jag mycket glad över dagens övning och tackar dig för att du tog dig tid. Jag känner mig lite mer positiv efter denna dag och hoppas att du även fortsättningsvis delar med dig av dina synpunkter och tar in några av våra. Vi hörs!
Skickat 6/7 -10 @ 21:19Ja, jag tror att övningen på det stora hela var bra.
jeffer: Det låter tråkigt att tänka att folk man kommer behöver jobba med är ens dödsfiender för all framtid, det finns definitivt intressanta skivbolag (de kommer behöva byta namn snart…) distributörer som har ideal och gör bra saker.
Alfons: Ett problem bara kan vara om organisationer som Kulturskaparna tror att de representerar kulturskapare i allmänhet, och inte bara de som faktiskt är medlemmar, vilket inte är speciellt stor del av kulturskapare (för att inte tala om resten av alla kulturarbetare). Att anslutna till t.ex. STIM och Musikerförbundet (som jag är) automatiskt räknas med i olika lobby-/PR-projekt är inte helt positivt.
Men diskussionen idag var ändå på en högre och öppnare nivå än på länge. Bättre än väntat.
Skickat 6/7 -10 @ 23:10Jag har svårt att tänka mig att Disney eller Warner någonsin skulle kompromissa annat än med kniven på strupen - men jag har gärna fel
Däremot beträffande mindre och kanske medelstora independent bolag kan det vara annorlunda. Självklart är man konstruktiv med de konstruktiva…
Skickat 7/7 -10 @ 14:44Respekterar din synpunkt gällande vilka som kan anse sig vara representerade. Vill dock dels belysa det faktum att alla anslutna ej räknades med i de ursprungliga siffrorna (c:a 50.000 för 25 organisationer). Skulle STIM anslutna räknats med i underlaget har vi bara där redan c:a 60.000:-. Detta är dock enligt mig inte det centrala utan viktigare är att vi gått in med öppet sinne, utan dold agenda för att se hur man bäst kan tillvarata kulturskapares intressen och säkerställa att dessa intressen är av godo för kulturlivet (och samhället i stort). När vi kommer i “skarpt läge” gällande vägval är det av största vikt att så många som möjligt fåtr göra sig hörda. Under tiden gör jag mitt bästa,som demokratiskt vald i föreningen SKAP att följa våra stadgar och lyssna på våra medlemmar, precis som Roger Wallis gjorde då han var ordförande före mig. Vill avsluta med att huvudsaken ändå är vad vi lyckas åstadkomma från och med nu och att det känns skönt att vi verkar tagit oss ett steg längre än att stanna vid vid vad vi heter etc. och mer kan koncentrera oss på vad vi kan komma att göra. Ser som sagt fram emot detta!
Skickat 10/7 -10 @ 15:18