Musikens femte ålder
När vi trätt in i musikens femte ålder, den post-digitala åldern, är musik, liksom i den första, alltid en människas (eller flera människors) livsyttring i nuet. Den är alltid en handling, en närvarande levande människas (eller flera människors) direkta agerande - just här och just nu. All musik är på så sätt situationsanknuten. Den är oupplösligt kopplad till den sociala situation och det emotionella tillstånd som råder när den utspelar sig. Musik måste av nödvändighet uppfattas som ett kroppsligt handlingsmodus.
[...]
Som följd av notationstekniken kunde vi i fjärde åldern, “mellanperioden”, tala om musik som en “komposition”, en “låt” eller ett “verk” (eller vad vi nu vill ha för beteckning på en enskild musikalisk enhet) och vi tänkte oss då ett stycke musik med en sorts egen identitet och med en “upphovsman”. Eftersom det i den femte åldern är meningslöst att tänka musiken frigjord från sitt sammanhang, är det inte heller meningsfullt att se musiken som en fristående gestalt, ett “verk” eller en “låt” som är resultatet av en enskild individs skaparkraft. Det som kallades “upphovsman” eller “kompositör”, dvs. den som “skapade” musiken, är alltså knappast en meningsfull roll under femte åldern.
Den som talar har ju inte uppfunnit orden.
(jfr. Musikens Åldrar, Gunnar Valkare)
Politik - Johan @ 13:06 |
I egenskap av både hobbymusiker och privatperson anser jag att fildelng av musik skall vara 100% lagligt. Icke desto mindre anser jag att du har fel i din analys. Musik kommer från själen och har således en tydlig “upphovsman”. Med musik avses i alla mina inlägg i frågan altså musik, inte industriellt producerat ljud vars enda avsikt är att sälja många plastbitar ex. Lady GaGa eller Britney Spears.
Skickat 2/6 -09 @ 13:39Vad som menas i texten (som alltså är en remix på en text av Gunnar valkare om förhistorisk musik) är att musik inte kan finnas frigjord från sitt sammanhang. Och eftersom det således inte finns något att hävda upphov på när sammanhanget avslutats så är upphovsmannabegreppet inte applicerbart, oavsett vilka faktorer som påverkade situationen.
Skickat 2/6 -09 @ 14:31“…har således en tydlig upphovsman”
Skickat 2/6 -09 @ 20:11Skulle nog påstå att musiken är en produkt av kompositören OCH t.ex. summan av de musikaliska intryck denne haft från andra kompositörer. Ska deras påverkan/bidrag helt viftas undan med att “Musik kommer från själen”?
Vår tids musik är ett resultat av vår musikhistoria!
Jag förstår inte på vilket sätt den femte åldern skulle skilja sig från tidigare åldrar ur denna aspekt. Resonemanget att musik inte kan existera utan en lyssnare och en viss kontext måste vara generellt giltigt. Inte något som är specifikt för just vår tid!
Skickat 2/6 -09 @ 22:58@Erik:
Skickat 3/6 -09 @ 12:33Texten är i original en beskrivning av musikens första ålder. I musikantropologin vi läser stämmer inte detta med musikens fjärde ålder, som vi enligt kursmaterialet befinner oss i nu, där vi talar och tänker om musik som “verk” fristående från sin kontext. Som det står i texten tänker vi oss här att ett stycke musik har en egen identitet och det är därför vi har kunnat befoga tanken om en upphovsman. Alltså har det varit specifikt för vår tid (hittills) att vi tänkt att musik _kan_ existera utan lyssnare och kontext.
Otroligt lyckad remix!
JAg tror att strands idé om att musiken kommer från själen är något vi säger för att inte vilj nedvärdera musiken och göra den till en instrumentell (no pun intended) teknik. Icke desto mindre är det synd att detta måste ta en omväg över själen och inte det mest uppvärderande kan vara att musik springer ur hela den ekologi den uppstår inom.
monki’s senaste blogginlägg: Råd till nästa veckas ambassadörer
Skickat 3/6 -09 @ 14:27Spot on! Precis vad jag tänkte när jag läste och skrev om “Musikens första ålder”. Den femte åldern är här och återigen är det här och nu som gäller. Tack och lov.
Skickat 8/6 -09 @ 10:28