Rasmus på Copyriot skriver (som vanligt) träffsäkert och viktigt om det pågående EU-valet. Om det kategoriska imperativet, att många tänker att de måste rösta som om partiet skulle agera i ensam majoritet. Otroligt dumt. Och om att man genom sitt röstande bekänner färg och svär evig trohet till partiet. Även det mycket dumt, framför allt till EU-valet.

Om det finns en grupp (läs den gröna) som kan sina saker, men det fattas spetskompetens på ett område (läs internet), så låter det ju som en bra idé att komplettera den gruppen med en representant från en grupp (läs PP) som är specialinriktad på det.

I inlägget kommer Rasmus ut som PP-röstare (vilket alltså inte innebär evig trohet). Även HAX kommer ut, liksom även tidigare Oscar Swartz som också skriver intressant om saken, om att vi behöver blodhundar och mopsar i EU. Han ställer frågan om hur både (v) och (mp) kunnat sitta i samregering år efter år utan att någonsin haft en ministerpost och utan att sitta med på regeringens sammanträden. Frågan är befogad. En amerikansk vän till Oscar kallar (v) och (mp) för mesar och idioter som inte vägrar koalition på såna villkor.

P.S. Det här var fint!