Tag ledigt redan nu så ses vi där! Har ni problem med boende eller vill ordna samåkning så kan sånt ordnas via Facebooksidan för “Svart Måndag - Nätverket för FRA-lagens upphävande” eller på diskussionssidan om demonstrationen på FRApedia.

Bloggosfären sjuder av kreativitet!

Timbuktu kommenterar på copyriot.

… Vill vi leva i ett land där alla är misstänkta? Tror vi att det kommer att leda till ett säkrare Sverige? Eller betyder säkerhet för riksdagen osäkerhet för det svenska folket? …

Han avslutar med att länka till den här videon:

Folk gör vad de kan för att uttrycka sina protester över FRA. Många genom att bilda intressegrupper, som “Stekare mot FRA” (facebook och blogg), stureplansgänget som gör vad de gör bäst; arrangerar fester!

“Nu undrar du hur det ska gå till att festa bort den här lagen? Vi vet inte, men vi tänker göra ett sjutusan till försök! “

Andra sjunger sina protester. Här är ett par av alla YouTube-videos om fra-lagen.

Kul att moderaterna tillhandahåller sin grafiska profil på sin hemsida! Med vektoriserade loggor, font- och marginalstorlekar, färgkoder och allt!

Återupplivade ett gammalt fotomontage jag lekte med en gång.

Mårten Schultz, forskare och lärare i juridik, sammanfattar kort och koncist vad det handlar om i sin blogg:

Om X sätter in en kamera i mitt badrum, men aldrig tittar på filmen - har min integritet då drabbats?

Jag säger tveklöst ja. Integritetsskyddet omfattar även rätten att få bli lämnad i fred från andras informationsinsamlande rörande mitt privatliv och mitt familjeliv. Skadan sker redan när insamlandet, ja - redan det potentiella insamlandet, sker.

Exakt så! Jag skiter fullständigt i vilken information FRA är intresserad av och vad de kommer att spara. Övergreppet sker redan när de har tillgång till informationen!

Schultz skriver dessutom i politikerbloggen idag bl.a. om de retoriska glidningar som berördes i gästinlägget i förra postningen.

Han citerar och kommenterar Helena Rivière (m), från riksdagsdebatten om FRA-lagen:

“Skyddet för den personliga integriteten slås fast i grundlagen. Det finns en principiell gräns som staten inte får överskrida, och sedan finns det undantag. Ett intresse balanseras av ett annat intresse. När det gäller landets säkerhet finns det många sådana avvägningar. […]

En stor del av ansvaret för den personliga integriteten måste väl i rimlighetens namn falla på den enskilde själv? Det ligger i själva begreppet. En integer person är en person som sätter gränser, som har sina egna ord och distinkta konturer. [...]

I en välfärdsstat som vår är staten inblandad i vår privata sfär vare sig vi vill det eller inte. Den personliga integriteten är därför lika mycket ett eget ansvar som en rättighet. Det grundlagen borde försöka återuppväcka hos individen, fru talman, är strävan efter inre frihet, viljan att ha ett eget jag. Med hänvisning till personlig integritet i den meningen yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.”

Så ser alltså lagstiftaren, eller i alla fall en ledamot av lagstiftaren på skyddet för den enskildes integritet. Hon utgår från det falska antagandet att den är grundlagsskyddad (och det är i sig skrämmande att lagstiftaren inte känner grundlagen), går vidare till en omtolkning av begreppets innebörd med en antydan om att det är upp till den enskilde själv att förhindra statliga övergrepp och framhåller det allmänna intresset av samhällets intresse som ett argument för ingrepp i de enskilda fallen.

Därefter avslutar Rivière med en målsättning som hade kunnat vara snömos om det inte varit för att den underminerar rättighetsskyddet genom att tolka om den till något helt annat.

Det här är alltså en bild av den mentalitet som präglade riksdagsledamöter som tryckte på ja-knappen vid FRA-omröstningen.

Rolf K Nilsson (m), riksdagsledamot från Gotlands län, skrev ett inlägg i Gotlands Tidningar som svar på påtryckningarna riktade mot honom, varav ett inlägg publicerades här i bloggen.

Här kommer ett svar på hans inlägg.

Owe Ronström
- professor i etnologi vid Högskolan på Gotland

Sommarbuskis av sämsta sort blev det när FRA-lagen till slut antogs. Till vinande partipiskor beslöt 143 svenska riksdagsmän att tillåta massavlyssning. Ingen stor sak, har dessa riksdagsmän och deras påhejare framhållit. Som framgår av lagrådets granskning har FRA i praktiken sysslat med signalspaning av liknande slag sedan 1976, i strid med Europakonventionen och svensk grundlag. I GT 23 juni försäkrar oss Sören Strand att FRA är snällt, det vet han efter sina 43 år i branschen. Minsann har vi inte alla redan spionprogram i våra datorer som gör samma jobb! Och dessutom lagras ju all information om vad vi handlar med våra kort från ICA och COOP. Så skillnaden blir liksom inte så stor, och dessutom gör ju alla andra redan det, framhåller en rad svenska riksdagsmän, så då är det väl inte så farligt?

Vad frågan gäller är inget mindre än rikets säkerhet kontra rätten till personlig integritet, privatlivets helgd, det fria ordet. Särskilt märkligt blir det därför att läsa den moderate riksdagsmannen och tidigare journalisten och chefredaktören för GA, Rolf K Nilssons argument för att rösta ja i GT 16 juni. Slåss han för den enskilde, denna de svenska moderaternas tidigare paradgren? Drar han en lans för det fria ordet? Tar han kamp för journalistiken och den tredje statsmakten? Nej, här är det statens företrädare som talar, det är husbondens röst vi hör. ”Vi” behöver signalspaning, det är budskapet. Men vilka är ”vi?” Inte mindre än sexton retoriska ’vi’ hinner Nilsson med i sin insändare. Först är det ”vi riksdagsmän”, sedan ”vi människor”, ”vi svenskar” och till sist tillbaks till ”vi riksdagsmän” igen. Det är möjligt att ”vi” riksdagsmän har något att vinna på att ge staten utökade befogenheter att avlyssna och kontrollera sina medborgare. Men ”vi” svenskar, människor, medborgare har tvärtom allt att vinna på att stärka den enskildes rätt gentemot just de krafter som står bakom denna lag.

Det hot som ska bemötas av utökad signalspaning är förstås terrorism. Genom kontroll av e-post och mobiltelefontrafik kan vi skydda oss mot obskyra terrorgrupper, så är tanken. Men, som påpekas av terroristforskare vid Totalförsvarets forskningsinstitut, någon hotbild mot Sverige finns inte, och även om det hade funnits det så kommer det system man nu besluta införa inte fungera, därför att det är för omfattande och oprecist. Är hotet kanske i själva verket själva signalspaningen? Rolf K Nilsson skriver i sin insändare: ”Vad som gör mig orolig (…) är den signalspaning som förekommer i kabel från utlandet (..) som vi inte har en aning om och som vi inte kan kontrollera. Att det förekommer vet vi. Men vi vet inte vem eller i vilket syfte. Här finns anledning till oro och försiktighet.” Alldeles riktigt, det finns verkligen anledning till oro och försiktighet. Men oro för vad? Den enkla sanningen är ju att den mest storskaliga, välplanerade och effektiva terrorism som förekommit genom tiderna har bedrivits av stater, med hjälp av just sådan signalspaning FRA tidigare olagligen och nu lagligen kan bedriva i Sverige. Det är i statssäkerhetens tjänst som de stora terrororganisationerna verkat, KGB, Stasi, Securitate, MI6, CIA, och allt vad de heter. Det som möjliggjort Kinas agerande i Tibet, USAs i Grenada och Irak, Rysslands i Tjetjenien och Afghanistan, för att bara ta några exempel, är en välutbyggd kontroll av medborgarna tillsammans med en ideologi som får de makthavandes, statens och medborgarnas intressen att glida samman. Förutsättningen för socialdemokraternas kontroll av medborgarna genom IB och sjukhusspioner var ju precis detta, att staten och sossarna smälte samman till ett omnipotent, allomfattande ”vi” som behövde skydd mot oliktänkande. Rolf K Nilsson verkar leva i föreställningen att det inte kan hända igen, i alla fall inte i Sverige, och att de övervakningsorgan man nu ska tillsätta räcker för att kontrollera kontrollörerna. Det är naivt. Allt som kan brukas kan också missbrukas. Som lagrådet påpekar har FRA redan under lång tid brutit mot grundlagen och det utan reaktioner från regering, riksdag eller deras granskande organ. För ett av fallen, den olagliga övervakningen av 100-talet svenskar som haft kontakter med ryska affärsvärlden och utbildningsväsendet, har FRA redan polisanmälts.

Det som verkligen ger oss anledning till oro och försiktighet, är inte bara att staten via FRA skaffat sig kraftigt ökade lagliga möjligheter till medborgarkontroll, utan också att regeringens argument för att göra detta, precis som Rolf K Nilssons insändare, så tydligt uttrycker det omnipotenta och självsäkra ”vi” som inte gör skillnad på stat och medborgare och som självklart sätter statens intressen före medborgarnas.

- Owe Ronström

FRA-lagen återremmiterades idag och efter att ha satt några extra rosetter på avskrädet röstades den igenom ikväll kl. 21:21.

Jag är för upprörd för att orka skriva mer just nu, men läs om svineriet på politikerbloggen och Oscar Swartz artikel på SVD Brännpunkt (som han alltså skrev innan förslaget röstades igenom)!

Vill man läsa mer rekommenderar jag Ricks blogg eller någon av alla andra som skriver.

Via Rick läser jag hos Bloggen Bent och Svensson att moderata partiledningen rätt ut har hotat FRA-dissidenter med uteslutning ur partiet.

Det här är en helt ny dimension av partipiskan och ett nytt lågvattenmärke i svensk politik.

I en uppdatering skriver Bloggen Bent att det kan vara svårt att utesluta någon ur partiet på grund av vad de tycker, men det hindrar dem ju inte för att hitta på något annat skäl. Bara att hotet framförts visa hur lågt de kan sänka sig.

Jag är tråkigt nog inte i Stockholm på onsdag, men jag hoppas att så många som möjligt kan ta sig till riksdagen på onsdag morgon kl. 08:30 för att visa stöd för de ledamöter som trotsar partipiskan. Och ska ni dit, bär gärna vitt.

I ett nyhetsinslag i Rapport rapporterar de att sidorna som listar de populäraste ämnena i bloggosfären bara innehåller ett ämne: FRA-förslaget, övervakningslagen, Lex Orwell.

I videon visar de ett exempel på en blogg som protesterar, och vad ser jag om inte min egen blogg!

Även om jag i dagsläget bara har tid att samla, sammanställa och förmedla nyheter, artiklar och argument som jag tycker är intressanta så läggs det till på den stora hög opinion som har bildats runt det här.

Det vi gör märks! Fortsätt göra!

Man är borta en dag och när man kommer tillbaka har man missat veckor! Det händer saker nu, och det går undan!

Gammelmedia - papperstidningar, radio och tv - har äntligen vaknat till liv efter att ha tänkt att det var försent.

Dagens Nyheter, Expressen, Metro, Svenska Dagbladet, Aftonbladet, Dagen, Dagens Industri och SVT Rapport är några av de som rapporterar stort. För att inte tala om alla insändare.

Motståndet visar sig massivt när alla undomsförbund vänder sig emot förslaget och uppmanar sina framröstade unga ledamöter att rösta som de tycker för att inte förlora allt förtroende.

Dessutom har Tidningsutgivarna och Journalistförbundet protesterat tillsammans med de många säkerhets- och IT-experter som tycker till i media och på bloggar.

Rick Falkvinge skriver:

Nu när det verkar vara ett faktum att tillräckligt många ledamöter kommer att göra Det Enda Rätta, och trycka nej till FRA-lagen, så är det dags att börja fråga sig hur detta monster kunde komma så här långt i lagstiftningsprocessen.

Jag vet inte riktigt om jag vågar tro på att det är ett faktum att tillräckligt många kommer att göra Det Enda Rätta och trycka nej, men jag hoppas verkligen att tillräckligt många har stake att göra det!

Men tills dess är det bara att fortsätta göra det man kan. Det är fortfarande ett par dagar kvar att skriva, prata och protestera. Titta på det här bidraget t.ex. Ett underbart initiativ!

Pingat på Intressant. Andra bloggar om FRA, FRA, mera FRA, FRA