Jag läser någon Christer Berg-persons debattartikel i dagensPS. Man blir ju trött.

opassande, som hjälpte mig hitta artikeln, håller med rätta fram ett mycket mystiskt citat:

Piratpartiets medlemmar har inga som helst planer på att betala för upphovsskyddat innehåll - någonsin.

Han har missat allt det som pekar på att de som fildelar mest är de som lägger mest pengar på kultur, högst sannolikt för att det är de som är mest intresserade. På ett sätt kanske han har rätt: man har inga planer på att betala för upphovsrättsskyddat innehåll. Däremot betalar man gärna för bra innehåll.

Men det jag blir mest upprörd av i inlägget är detta

Intäkter, eller i alla fall drömmen om stora intäkter, är en betydande drivkraft bakom konstnärligt skapande - även om många konstutövare inte vill erkänna det.

Han har helt enkelt fel. Skapande med intäkter som betydande drivkraft är inte konstnärligt. Jag ställer mig tveksam till att ens kalla det skapande. Varor för konsumtion producerar man. Och om det är något som “utarmar kulturen” så är det att tänka på konst och kultur som varor för konsumtion (se schlagerfestivalen).

Berg kommer i artikeln dessutom med ett gäng skumma argument som jag inte riktigt förstår vart han vill komma med.

Kultur som en lukrativ massmarknad är ett fenomen som kom med industrialismen på slutet av 1800-talet. Det hela har varat under en kort tid, med mänsklighetens hela historia som perspektiv.

Menar han att det skulle vara något dåligt? Det här påtvingade monopolet har varat under en kort period och snart är det äntligen över.

En efter en drabbas kulturbranscherna som levt på massdistribution av exemplar. Endast konserter återstår.

Även här, vad är fel? Massdistributionen vi har sett är ju en konsekvens av brist på alternativa distributionsmodeller, så återigen… (Han fortsätter iofs med att implicera något om mobilkameror och att konserterna står näst i tur, men det är ju direkt löjeväckande och inte värt att bemöta).

när vårt begär efter att hitta en ny fungerande “affärsmodell” blir tillräckligt starkt - då kommer den. Det blir en modell som samklingar med den digitala informationsåldern, snarare än med industrialismens föråldrade tänk.

Här kommer han ju till samma slutsats som jag! Bara att han verkar tro att det kommer dröja. Det tror inte jag. För mig är den redan här.

Problemet med Christer Bergs föråldrade tänk är att han tänker på kultur i kontexten likriktad marknad och konst som exemplarframställning. Jag tänker på kultur som interaktion.

När Berg säger:
“Det kommer inte att finnas något nytt att kopiera!”
så svarar jag:
Men det har ju aldrig funnits så mycket att kopiera! Kolla en sväng på Tuben!