Björn Ulvaeus skriver en debattartikel i Aftonbladet som ett svar de 7 (13) moderaterna och debattartikelkriget om fildelning.

Han skriver själv väl medveten om att han på många sätt är en synnerligen illa lämpad talesman för de ”stackars” låtskrivarna, de som ännu inte har fått ihop tillräckligt till ett eget flygplan, och det kan ju alla hålla med om. Men han missar poängen.

Artikeln handlar om pengar. Det mesta handlar om pengar. Han menar att låtskrivare och producenter inte kan göra ett bra jobb om de inte har råd att ta sig tid till att göra ett bra jobb, och tvingas köra taxi. Jag håller med, givetvis blir jobb bättre gjort ju mer resurser man har att tillgå. Men att därifrån komma till den underförstådda slutsatsen att upphovsrätten är den enda och rätta lösningen känns rätt knepigt…

Upphovsrätten handlar om att ge upphovsmannen exklusiv rätt till verket. Det handlar om kontroll. Det innebär ju iofs att upphovsmannen kan ställa krav på betalning för att tillåta upp-, in- eller avspelning men det innebär också en väldig massa annat. Hade bråket handlat om ersättning så hade man lyssnat och varit intresserad av alternativ. Det är man inte.

Björn skriver:

Förespråkarna för ”rätten till fildelning” säger nedlåtande: ”Dom kan väl ge sig ut och sjunga lite, så får dom betalt” i fullkomlig okunnighet om att de som ligger bakom det så kallade svenska musikundret för det mesta inte ens har snuddat vid artistlivet, de är låtskrivare och producenter.

Han missar helt poängen. Jag vet sannerligen att låtskrivare och producenter sällan framför sina egna verk och således inte på det sättet kan framföra sina verk för betalning. Men är ju inte det som menas. Att “dra in pengarna på live-spelningar” betyder att den som arrangerar en performace drar in pengar på spelningen. Sedan får artister, låtskrivare och producenter, på samma sätt som ljud- och ljustekniker, scenografer, smink, PR och alla andra i produktionskedjan förhandla om sin lön. Lönevillkor skiftar givetvis från jobb till jobb, kanske en fast summa per låt, kanske procent på biljettintäkter, kanske per nedlagd timme… Möjligheterna till ersättning är oändliga. Men det handlar inte om ersättning.

(Nu menar jag givetvis inte att man ska låta icke-vinstdrivande kultur självdö, men det är därför vi har kulturbidrag)

Att få en hel generation som vant sig vid gratis nedladdning att känna att upphovsrätten är lika viktig som exempelvis äganderätten är svårt, men det går.

Vad menar han? Varför skulle man vilja känna det? Han snackar en massa om ersättning och inte ett ord om kontroll. Upphovsrätten, liksom äganderätten handlar om kontroll, och han har inte ens försökt rättfärdiga den. Kom gärna med ett enda argument

Det går att skapa förståelse och det måste gå att hitta lösningar för en modern upphovsrätt som fungerar på internet utan att ta till integritetskränkande övervakning.

Här börjar det äntligen likna nåt! Men för att hitta lösningar krävs en dialog där man kan lyssna på alternativen. Men när man ser hur riksdagen kan ha en hearing om fildelning direktsänt i TV utan att en enda representant pro fildelning får komma till tals så kan det svårligen gå att hitta något modernt alls.