De sju moderata riksdagsledamöterna har blivit 13!

Nu svarar de på Horace Engdahls (med vänner) artikel i Expressen.

Anförda av Horace Engdahl går en koalition av särintressen till angrepp mot vårt förslag om att avkriminalisera den fildelning som gör miljontals svenskar till brottslingar.

Det här är väldigt spännande att följa.

Johanna Nylander skriver ett inlägg om vad upphovsrätten handlar om, och kommer till en väldigt högerliberal slutsats:

Om nu Horace och hans medförfattare till debattartikeln är ute efter människors kulturkonsumtion, är det bara att anpassa sig till vad människor efterfrågar.

Jag måste säga att det är en ganska farlig slutsats i sammanhanget. En slutsats som kan komma att skrämma bort viktiga röster i frågan. Som kulturarbetare ryggar man, i alla fall i min omgivning, instinktivt tillbaka när man läser sådant. Kultur och framför allt konst är material som “konsumenterna” inte vet att de vill ha. Kulturens uppdrag är att vidga vyer hos människor, inte att tillhandahålla varor.

Men det betyder inte att upphovsrätten är ett försvarbart system! Det är en helt annan fråga!

Den ena handlar om rätt att kontrollera immateriella verk, och den andra handlar om bidragspolitik. Jag förespråkar skattefinansierade kulturbidrag för att säkra mångfald i kultursektorn, och är fortfarande starkt kritisk till upphovsrättssystemet. Starkt kritisk till att ens tänka på immateriella verk som ting, varor att konsumera, varor att äga, varor och kontrollera.

Jag vet att Johanna inte är omöjlig utan också kan tänka sig kulturbidrag, men jag tror att det är viktigt att det tydligt framgår i diskussionen att “marknadens hemska styrkrafter” inte är den automatiska följden av upphovsrättens kollaps. Annars kanske man i onödan skrämmer över folk till den mörka sidan.

Tänk er bara vilka storverk man kunde göra om alla pengar som idag går till uppehållandet av upphovsrätten skulle gå till kultursektorn istället!

Kanske skulle Sverige kunna göra sånt här? Grattis Rasmus!